Mitt liv som Joanna

Att fixa och pyssla runt i lägenheten, köpa nya saker och få allt att smälta samman. Inte kan det vara så svårt?
Johoo då nog är det alltid. Jag var nog lite inredningsnaiv förr, trodde att saker och ting skulle gå snabbt och lätt. Jo nog gjorde det när jag bodde i ett korridorsrum byggt 1994. På något sätt är det enkelt att anpassa inredningen där, det finns ingen "anda" i korridorsrum. Folk flyttar in och ut om vartannat. 
Nu är situationen annorlunda. Vi är bosatta i ett hus från 1920-talet, högt i tak, höga lister, kakelugn och gamla dörrar. 
Vi köpte vissa saker nytt när vi flyttade in och vissa saker fick följa med från våra korridorsrum. Men nu är vi inbodda och jag har lärt känna lägenheten och dess "anda". På något sätt så trillar vår stil och lägenhetensstil på plats. Dessvärre passar vissa av sakerna som vi har inte in längre, de käns felplacerade och hemska. Visst absolut det är lite av tjusningen att upptäcka vad som passar och inte. Men jag har så mycket ideér och tankar för tillfället så jag håller på att explodera. Jag vill, vill, vill sätta dem i verket men det kostar.   
Så summan av kardemumman är att: det tar tid att inreda, framförallt om det finns miljontals ideér.

Här kommer ett litet smakprov på lägenhetens ansiktsdrag...